Lillgumman sover, lillgubben är på Grävlingen, storgubben jobbar och här sitter jag och fyller i en massa papper, räknar, anmäler föräldrapenning och annat smått och gott som måste fixas inför förskole- och jobbstart.
En massa att tänka på... undra hur mycket jag kommer att glömma. *s*

Vidare till klädskåpen med märkpennan...

Toodeloo

Det har varit ett par jobbiga dagar...
Jag har varit lite klumpig och gått och trillat.
Första gången var i onsdags när jag skulle hämta Kevin ute på Grävlingen. Knasigt att skogsstigen inte är jämn och fin utan full med sten, stubbar och förrädiska gropar. *fnissar*
Jag slog iallafall upp knät rejält och fick bli omplåstrad av personalen på Grävlingen som visade ett bra handlag med skadade. Min son är i tryggt förvar på dagarna! :-D
I torsdags var det dags igen... Jag stod ute på altanen och pratade med grannen, vänder mig om för att gå och hämta något och i vägen ligger en träbit som Lasse skruvat fast i golvet för att stödja stegen mot när han snickrar... *gaaaahhh*
Jag flög som en vante med huvudet före in i husväggen, skrapade samma knä igen och fick lite ont i armen. Kevin fick den dagen hämtas av sin pappa eftersom jag misstänkte lätt hjärnskakning. Så fort jag rörde mig snurrade det till rejält och jag mådde fruktansvärt illa hela dagen, först framåt kvällen släppte det. Armen kändes inte så farlig just då... i fredags hade jag rejält ont i armen och igår kunde jag knappt använda den alls! Jag gick i konstant värktablettsdimma men inte 17 hjälpte det mot ontet. Jag var med andra ord ganska gnällig och ynklig igår.
Läkarbesök nämndes av nära och kära men jag envisas om att det bara är en muskel som fått sig en rejäl känga och de vet ju alla att det går snart över...  :-o
Idag känns det faktiskt liiite bättre så vi får se om det blir något läkarnbesök eller inte. Har lite dåligt tid med det idag känner jag. Vi får ju fint besök från Danmark om en liten stund!! :D

Sömnen är  alltid ett hett samtalsämne när det gäller små barn, så även i denna familjen.
Elise har ända sedan hon var bebis sovit så lite som möjligt. Från det hon föddes tills hon var sju månader gammal sov hon i snitt 10-12 timmar/dygn. Var tog det där vägen med att bebisar bara sover och äter vägen? Efter dessa sju katastrofala månader med en mamma som höll på att gå i totalt däck av trötthet vände det och hon började sova ordentligt. Visserligen vaknade hon fortfarande ofta men det var hyffsat lätt att somna om henne. Detta innebar dock inte en mycket piggare mamma men jag kunde iallafall säga att hon sov bättre. :D
Tänder är ett bekymmer när vi pratar sömnfrågor. En liten tand som ska tränga sig igenom tandköttet måste göra fruktansvärt ont och detta resulterar gärna i en pipig och gnällig bebis som har svårt att sova. Elise tänder tar dessutom i snitt minst två veckor på sig att titta fram, vilket i sin tur resultarar i två veckors sömnbrist för hennes stackars mamma. Anledningen till att jag bara nämner mamman i detta inlägg beror på att nio av tio gånger så vaknar inte pappan. Mamman har varit för snabb att reagera på minsta lilla pip så pappan har lärt sig att inte vakna, detta i sig kan ge upphov till vissa diskussioner... :)

Inatt upptäckte jag något nytt... Den lilla dottern går i sömne!
Flera gånger har hon rest sig upp, tagit ett fast tag i spjälsängskanten och tagit en kort promenad innan hon lagt sig ner och somnat igen.
Denna sömnhistoria kan således fortsätta tills hon är ganska gammal. Barn och vuxna som går i sömne tenderar att ge upphov till ganska många roliga historier.

Jag sätter alltså inte punkt för detta samtalsämne för det kan kanske fortsätta lääänge.... ;-)

Vi är nu inne på Elises andra inskolningsdag och det går jättebra. Idag tog hon ElsMarie i handen och gick in tillsammans med henne och lämnade mig i hallen. :) Det kommer nog att gå lättare än jag trodde det här.
Ändå gör det lite ont i hjärtat att hon ska börja redan, min lilla tjej är ju fortfarande liten. Tänk att någon annan ska få njuta av hennes tokigheter och glada skratt hela dagarna.

Om en stund ska jag bege mig en sväng till jobbet för att se om de får någon rätsida på mitt schema, jag vet fortfarande inte riktigt hur många procent jag ska jobba. Sist vi pratades vid hade jag ca. 93% men nu skulle det kanske ändras. Jag har aviserat att jag kan gå så långt som ner till 75%, spännande att se vad det blir i slutänden...

Jag funderar på om jag kanske ska hjälpa till och bli gympaledare för de småttiga här i Ekeby. Det är jättelängesen jag själv höll på med gympa och ibland kan man ju undra om tiden räcker till. Andra lyckas ju i och för sig få tiden att räcka till jobb, barn, hem och fritid så varför skulle inte jag göra det.
Jag har ju faktiskt dessutom en pedagogisk högskoleexamen som delvis kvalificerar mig för detta. Leka kan jag ju och lägga upp gympapass har jag ju gjort på förskolor lika länge som jag jobbat.
Dessutom skickas tydligen alla gympaledare på ledarkurs...

Mycket att fundera på... *lägger pannan i djupa veck*