Sömnen är  alltid ett hett samtalsämne när det gäller små barn, så även i denna familjen.
Elise har ända sedan hon var bebis sovit så lite som möjligt. Från det hon föddes tills hon var sju månader gammal sov hon i snitt 10-12 timmar/dygn. Var tog det där vägen med att bebisar bara sover och äter vägen? Efter dessa sju katastrofala månader med en mamma som höll på att gå i totalt däck av trötthet vände det och hon började sova ordentligt. Visserligen vaknade hon fortfarande ofta men det var hyffsat lätt att somna om henne. Detta innebar dock inte en mycket piggare mamma men jag kunde iallafall säga att hon sov bättre. :D
Tänder är ett bekymmer när vi pratar sömnfrågor. En liten tand som ska tränga sig igenom tandköttet måste göra fruktansvärt ont och detta resulterar gärna i en pipig och gnällig bebis som har svårt att sova. Elise tänder tar dessutom i snitt minst två veckor på sig att titta fram, vilket i sin tur resultarar i två veckors sömnbrist för hennes stackars mamma. Anledningen till att jag bara nämner mamman i detta inlägg beror på att nio av tio gånger så vaknar inte pappan. Mamman har varit för snabb att reagera på minsta lilla pip så pappan har lärt sig att inte vakna, detta i sig kan ge upphov till vissa diskussioner... :)

Inatt upptäckte jag något nytt... Den lilla dottern går i sömne!
Flera gånger har hon rest sig upp, tagit ett fast tag i spjälsängskanten och tagit en kort promenad innan hon lagt sig ner och somnat igen.
Denna sömnhistoria kan således fortsätta tills hon är ganska gammal. Barn och vuxna som går i sömne tenderar att ge upphov till ganska många roliga historier.

Jag sätter alltså inte punkt för detta samtalsämne för det kan kanske fortsätta lääänge.... ;-)