Ännu en natt utan sömn.
Jag är tröttare än trött men det går bara inte att somna. Värmen är bara en faktor som besvärar mig, katten som klättrar på mig och söker min uppmärksamhet är en annan. Funderingar är som vanligt den tredje...

Kevin sover här brevid och jag lyssnar på hans djupa andetag, han sover lugnt och stilla precis som ett barn ska. Elise är lite mer orolig i sin säng, hon hostar till emellanåt, snörvlar lite men somnar om igen.
Snart hör jag säkert hennes tassande små steg när hon är på väg hit. På väg till mammas säng, till tryggheten och värmen. När hon väl är här somnar hon snabbt om och jag brottas med tanken på om jag ska flytta det lilla benet eller den lilla armen så att jag kan ligga ordentligt eller om jag som vanligt ska kasa ut mot kanten och somna i en inte alltför bekväm sovställning. Jag vet redan med mig att jag kommer att välja det senare alternativet.
Jag vet också att när jag väl somnat sover jag gott med vetskapen om att mina underbara barn sover tryggt och lugnt i min absoluta närhet.