Sen började väntan tills det var hennes tur. Hon stod tålmodigt och väntade vid grinden. Det måste påpekas att tålmodighet och konsten att vänta på sin tur INTE tillhör Elises starka sidor.

När det väl var hennes tur gick det inte längre, hon klamrade sig fast vid mig och ju närmre jag kom hästen ju mer spänd blev hon. Det gick inte riktigt hela vägen denna gången men nästa kanske...

Som bonusbild vill jag lägga in en härlig bärbild på härliga sjalbarnare