Detta kommer att bli ett riktigt ordentligt gnällinlägg så om ni inte känner för att läsa ett sådant bör ni sluta läsa nu!

Idag gav jag upp... jag erkände för mig själv och för alla runt omkring hur ont jag faktiskt har. Tårarna sprutade och värken gnagde som bara den.

Jag pratade med min läkare förra veckan och han skrev då ut citodon till mig men de hjälper ju knappt. Tar 2 stycken varje kväll för de får mig att somna och gör att jag kan få några få timmars sömn utan ont.
Tyvärr kunde han inte göra mycket mer än så samt att försöka påskynda ultraljudsundersökningen. Fick jag mer ont så skulle jag åka in akut.

Så idag var det bara att pallra sig iväg till akuten. Chefen erbjöd sig till och med att köra mig dit men jag valde att köra själv eftersom det skulle underlätta senare.
Väl där kommer jag in på ett rum med en gång, blir stucken i armen och blodtrycket kollades. Samtidigt kom läkaren in. (kryss i taket, det kan minsann gå fort på akuten med)
Hon frågade ut mig en massa, jag svarade och sa att nu står jag inte ut med smärtan längre, värktabletterna funkar inte och jag har ont 25 timmar om dygnet.
Jag fick nån "cocktail" att dricka som innehöll novalu...nånting samt xylocai... nånting. Med andra ord något som skulle fixa bort ontet i ett kick! Jippie, tänkte jag. Vad skönt att slippa ha ont en stund.  (trodde jag, det hjälpte inte ett dugg)
Sen blev det lite mer än en timmes väntan innan alla prover var klara och läkaren kom tillbaka.

Då säger hon:
-Alla proverna ser bra ut så du kan åka hem.

!!!!!!!!

Snacka om att jag gick i taket. Vaddå åka hem? Vad ska jag smärtstilla med då? Hur dj-a ont ska man egentligen ha innan de gör något.

-Öka dosen Omeprazol säger läkaren då.

Hmmm... och hur skulle det hjälpa? De hjälper ju inte ett dugg mot ontet.

-Du vet väl att du får sjukskriva dig en vecka utan intyg, kläcker läkaren ur sig då.

Mmm, jag vet det men inte hjälper det mot ontet heller. Det är ju bara till att skjuta upp allting en vecka...
I detta läget börjar jag bli riktigt arg och irriterad för nu säger läkaren:
-Vad vill du vi ska göra då?

Inte f-n vet jag, jag är ingen läkare. Gör något bara så jag slipper ha ont. Läkaren får sig en rejäl skrapa av en arg och irriterad Jeanette. Jag ber henne i stort sett dra åt h...
Då börjar hon fråga vad jag är rädd och orolig för, detta är ju ofarligt.
Jag är varken rädd eller orolig svarar jag med väldigt hård ton. Jag har ONT!!!

Jag kan inte göra mer än att öka dosen Omeprazol, kläcker den så kallade läkaren ur sig igen. Jo, kanske skulle jag kunna prata med gastroskopin om att tidigarelägga din undersökning.
Ja, tack gör gärna det.  
Sen lommar hon  iväg och återkommer en liten stund senare och har då tydligen pratat med en annan läkare som säger samma sak. Med andra ord finns det nu 2 "inkompetenta" och okänsliga läkare på akuten i Hbg.
Jag ger väl själve f-n i hur många läkare som säger så. Jag vill ha bort min smärta!

Hur blir det med ultraljudet då, undrar jag.
-Ultraljudet visar ändå ingenting svarar läkaren.
???
Nähä, varför ska den göras då undrar ju jag då.
-Den görs bara för att utesluta något allvarligare svarar hon då.
Ok?? Nu fattar jag absolut ingenting....

Att jag knappt kan lyfta min 8 månader gamla dotter verkar spela mindre roll. Jag får ju faktiskt sjukskriva mig själv i en hel vecka enligt lag...
Hur gör vi sen när den veckan gått då? Olovlig frånvaro från jobbet på grund av smärta som läkarna inte bryr sig om?

Ringde vårdcentralen när jag kom hem och ska få prata med min läkare imorgon. Ska bli spännande att höra vad han säger.

Fortsättning följer....................