Lilltjejen fick konstaterat sin första öroninflammation förra veckan och skulle få penicillin.
Jag berattar snabbt för lakaren att storebror var "öronbarn" och att han kraktes av kåvepenin, jag blir inte frisk om jag får kåvepenin (utan måste alltid ata ytterligare en dos penicillin om de envisas med att skriva ut den till mig) och hennes pappa tål inte kåvepenin utan blir jattesjuk om han får det i sig.
Av dessa anledningar bad jag sjalvklart om att få ett annat penicillin, t.ex amimox men se NEJ det går ju inte.... vi måste först prova med kåvepenin!!! Jag försökte och försökte övertala lakaren men det var tvarstopp, vi var tvugna att ge kåvepeninet en chans.
5 dagar skulle hon få det och den 6:e dagen (i måndags) vaknade hon med feber och hon gnuggade med sin lilla hand mot öronen...
Jag var övertygad om att öroninflammationen inte gett med sig, ringer vårdcentralen, får en tid och vandrar dit ganska arg och irriterad.
Nar lakaren tittar i öronen på henne visar det sig att hon nu fått inflammation i det andra örat också!! Samtidigt sneglar hon på mig och sager:
-Man ska kanske lyssna mer på sina kunder!
Ja, svarar jag. det kanske skulle vara bra! (försöker allt jag kan att inte skalla ut manniskan)
Elise får iallafall amimox och ska ata det i 10 dagar. Med andra ord blir det totalt 15 dagars behandling och en massa extra dagar med ont för min stackars lilla tjej!

Håll tummarna för att hon slipper bli ett öronbarn precis som sin storebror och sina kusiner.