Känns som om jag jobbar alltid... jag är verkligen INTE van vid detta. *s*
Det är ju faktiskt 10 månader sen jag jobbade sist så jag tycker nog det är befogat att känna sig lite småvilse i pannkakan emellanåt?
Fast på något konstigt vis känns det ändå härligt att vara igång igen. Jag får sova hyffsat på natten, jag får vara Jeanette 9 timmar om dagen och jag får en massa kvällsmys med barnen när jag kommer hem. Men..... fy bubblan vad jag saknar mina goa ungar när jag står därute (i skogen, på lekplatsen eller var vi nu befinner oss) och  F R Y S E R!
Tanken på mig i en utegrupp är fortfarande väldigt främmande. Jag kan tänka mig att det är underbart på våren, sommaren och en del av hösten men sen??!!
Jag köper "utegruppstänket" utan tvekan, jag är bara mer tveksam till om en sån frusen typ som mig passar.... hmmm.... får fundera vidare på det.

Igår när jag kom hem från jobbet så mötte detta mig!
 


Världens sötaste lilla Elise med störtkrukan på plats. Så måste det ju vara när man bestämmer sig för att man ska börja gå och klättra runt och på allting trots att man inte är så gammal. Nu kan jag ramla utan att riskera att förstöra mitt fina lilla huvud!